Ur dansens historia

Den engelska dansen under 1600-talet

De ursprungliga folkliga danserna kom emellertid så småningom att påverkas av olika dansmästare och fick en mer konstdanskaraktär.

Country Dances
De äldsta Country Dances var troligen Rounds, d.v.s utgångställningen var parvis i cirkel. Så småningom blev Longways, d.v.s. uppställning i två motstående led, vanligare. Longways hade bl.a. den fördelen att den bättre passade husens långsmala rum.

Antalet dansare, såväl i Rounds som Longways kunde vara obegränsat till alla som ville delta eller begränsat till ett visst angivet antal. Country Dances i bägge formerna består av ett begränsat antal rörelsemoment och fattningar som återfinns i alla danser men i olika kombinationer. Bland de vanligaste motiven kan nämnas Cast off, Arms, Double, Hands Cross, Hey och Set and turn. Många av dessa rörelser återkommer även i de engelskor som sedermera kom att dansas i Sverige

Det anses allmänt att de engelska Country Dances också är grunden till de franska kontradanserna. Det franska namnet Contredanse kan antingen bero på en missuppfattning av namnet Country Dance men det kan också syfta på uppställningsformen, två motstående linjer.

John Playfords The English Dancing Master
Den främsta källan till de engelska Country Dances är John Playfords The English Dancing Master som gavs ut i London år 1650 (daterad 1651).

John Playford föddes i Norwich år 1632 och dog i London 1686. Han var musikförläggare och hade också en boklåda. Han var dessutom kyrklig funktionär i The Temple Church, juristernas kyrka. Playford var själv musikant och dessutom kompositör, men inte dansmästare. Det är därför osäkert om han själv beskrev de olika danserna i The English Dancing Master. Det anses i stället att flera olika personer bidragit till boken. Vissa av danserna var vid publiceringen väl kända sedan länge, medan andra tillkommit speciellt för boken.

The English Dancing Master blev mycket populär och redan året därpå utkom den andra upplagan. Sammanlagt utkom boken i 17 upplagor, den sista 1728. Efter Playfords död gavs de nya upplagorna ut av hans son Henry och senare av John Young.

Den första upplagan innehöll drygt hundra danser. Vid varje ytterligare upplaga utökades antalet danser och den sista upplagan år 1728 innehöll ca 700 danser.

De danser som beskrevs var främst Longways och Rounds.

Longways innebär, som tidigare nämnts, att uppställningen är på två motstående linjer med männen i den ena linjen och kvinnorna i den andra. I äldre svenska dansböcker, t.ex. Baron Fredrik Åkerhielms dansbok från 1785, kallades denna uppställningsform långdans. De andra uppställningsformen, Rounds, hade ringen som form. Det är i första hand Longways som är grunden till våra engelskor.

I Longways dansas alla figurerna i dansen igenom av först ett par, och sedan av nästa o.s.v. Dansen är med andra ord progressiv. Dansbeskrivningarna i Playfords bok är mycket instruktiva och i allmänhet lätt att tolka med några få undantag.

Den engelska dansen i Sverige
De tidigaste beläggen för förekomsten av engelsk dans i Sverige är från Drottning Christinas tid. Den engelske ministern Bulstrode Whitelock, utsänd till det kalla nord av Cromwell, berättar i sina dagböcker från 1653-54 hur det på en hovbal, förutom ringdanser och franska danser även dansats engelska kontradanser. Whitelocks sällskap kunde även bidra med danser som inte var förut kända.

Ytterligare ett belägg för tidig förekomst av engelsk dans i Sverige är från 1711 då den polske kungen Stanislas Leczinsky besökte Stockholm och på en bal övertalades av Greve Horn att gå upp i danssalen, där han dansade engelska kontradanser och polskor, men ej menuetter.

Någon beskrivning hur dessa engelska danser dansades i Sverige hittar vi inte förrän 1760, då en handskriven dansbok upprättades av J J Anckarström.

© 2001-07 Juno Boberg

Serien Dansens historia innehåller också sidor om:
Danser från medeltid och renässans
Den äldsta polskan
Polskor i jämn takt
One-step

Åter kalendariet
Åter folkmusikhusets hemsida