|
|
Ur dansens historia Den äldsta polskan
Den äldsta notbok, funnen i Sverige, som innehåller melodier till polskdans är daterat till 1595. Dansforskaren Ernst Klein menar dock att såväl dateringen som kopplingen till svensk danstradition är osäker då boken funnits i Tyska kyrkans arkiv i Stockholm. I Per Brahes visbok från ca 1620 förekommer en Polensk dantz. Men då visboken tillkom under en av hans utlandsresor är även denna uppgift osäker.
"Därest I icke skaffar denna fattiga prästänka rätt, så varder betänkande därpå, att min käpp skall dansa polska på eder rygg". Uttalandet antyder att polska dansen nu var tillräckligt känd i vidare kretsar för att kunna användas i en liknelse. Nästa gång dansen polska nämns i skrift år 1651 om den lyriska poesin: "Deras innehåll . . . måste vara en uppväckelse till fröjd och lustighet. Såsom till exempel kan däruti förhandlas om sköne trädgårdar, sött vin, sköne och artige jungfrur, ljuvlig skugga, konstige krumsprång och polenske danser, dödsens ringa skattande och mera sådant". En strof i "Verköös slåtteröl" från 1680-talet, författat av W von Rosenfeldt, ger vid handen att dansen nu är vanligt förekommande även bland svenska allmogen: "Därmed gick då an, Under 1700-talet finns det gott om belägg i litteraturen, vilket visar att dansen nu var tämligen allmän. Vill man veta hur dansen utfördes så är emellertid de historiska källorna än mer knapphändiga. Av de musiknotationer som finns vet vi dock att dansen var flerdelad. Under renässansen var det ganska vanligt att danser sattes ihop till en danssvit. Pavanen fick t.ex. Gaillarden som efterdans. Polskan bestod av en inledande fördans som gick i jämn takt (2/4-dels takt för det mesta, ibland 4/4), en livligare efterdans i ¾-takt, proportio, som musikaliskt sett var en variation av första delen. Ytterligare en efterdans kunde läggas till, vanligen kallad serra (= såg). Många andra namn förekom också på efterdansen t.ex. "Käs' und Brot" och "Tillgift". Någon gång under början av 1700-talet börjar även den första delen i danssviten att framföras i ¾-takt. Dansen behåller dock sin tidigare karaktär med en lugn och hövisk första del och en livlig efterdans. Namnet "Polonessa" på den första delen förekommer nu allt vanligare. Redan på 1760-talet förekommer benämningen "Slängpolska" på dansen. Under 1700-talet är dansen så vanligt förekommande att den inte föranleder dansboksförfattare att närmare beskriva den - alla känner ju till den. © 2002 Juno Boberg Serien Dansens historia innehåller också sidor om:
Åter kalendariet
Kontakta Folkmusikhuset! Uppdaterad 2004-06-04 Arne Kjellman | ||||||||
Folkmusikhuset använder inte cookies
på sina sidor.
![]()
Server 91.201.60.12